Lärdom nr 7 av Fadime Şahindals tal: de med missriktat välvilja blir hederskulturens medlöpare

Mot slutet av sitt tal i riskdagen reflekterade Fadime över sin situation. Mer konkret vad samhället borde ha gjort för att förebygga att hon skulle utsättas för hedersvåld. Hon sa:

” Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas.”

Än idag finns det på tok för många företrädare för samhället som inte är tydliga gentemot föräldrar som praktiserar hedersnormer varför det finns vissa lagar, förordningar, regler, rutiner och arbetssätt inom svenska samhällsinstitutioner. Det rör sig bl.a. om otydlighet kring varför det svenska samhället strävar efter fler könsintegrerade arenor, varför är det viktigt med skolmat och skadligt med fasta för barn, varför är det viktigt med jämställdhet, varför är det viktigt med fritidsaktiviteter för barn och unga, inkl. flickor, varför barn inte ska agas, varför individen är basen för statens relation till medborgarna och inte olika sorters kollektiv etc.

Än idag går lärare och rektorer med på att flickor ska utsättas för könssegregation i förskolan och skolan. Än idag förekommer det att lärare bedyrar samarbetet med en av imamerna som av Säpo utpekades som ett hot mot rikets säkerhet och utan att bli generad återger hur mån imamen var om att hans dotter inte fick vistas i något sammanhang i skolan där pojkar och män fanns. Än idag händer det att socialsekreterare beljuger hedersvåldsutsatta flickor då föräldrarna anses vara framgångsrika invandrare i det nya landet då de är självförsörjande och ”integrerade” som om integration enbart är begränsad till självförsörjning och inte också eller kanske än viktigare en fråga om delaktighet i det kulturella, politiska och sociala livet. Än idag tar vissa domare parti för dessa ”självförsörjande och framgångsrika” föräldrar och friar dem trots att de i flera år har utsatt sina barn för hedersrelaterat förtryck och våld. Än idag har vi myndighetspersoner som själva har en fot kvar i hederskulturen och bagatelliserar förtrycket och våldet samt skrämmer sina kollegor till tystnad genom att lägga fram rasism- och stigmatiseringskortet. Än idag finns det på tok för många företrädare för samhället som agerar tvärtemot det Fadime vädjade om, dvs. att inte vända flickorna ryggen.